Eivør

Trollbindande Eivørs rötter hittas bland Färöarnas vindpinade klippor, där de krossande vågornas melankoli färgat hennes beatdrivna sound. Stadigt grundad i den kraftfulla färöiska folksången, och försedd med en elektronisk experimentlusta, inspireras hon av den täta atmosfär som återfinns såväl hos triphop-pionjärerna Massive Attack som i shamanistisk strupsång. Precis som Nordsjön saknar fasta gränser sköljer Eivørs musik tvärs över genreskotten, vildsint och mossmjuk på samma gång.

Eivør, numera baserad i Köpenhamn, hämtar sin inspiration från uppväxtens dramatiska ölandskap, och resultatet är fyllt av mörka underströmmar och starka melodier som lyfts av hennes fängslande röst.
-Färöarna kan vara både väldigt kargt och väldigt mjukt på samma gång, säger hon. När jag sjunger så ser jag framför mig hur de här två sidorna flyter samman. Jag tror att det hjälper mig att skapa musik som är kontrastrik, vilket är viktigt för mig – jag vill aldrig att det ska kännas för ofarligt.

Med en musikalisk bakgrund som innefattar såväl folkmusik som jazz, rock och opera är det i den elektroniska musikens obegränsade möjligheter som hennes uttryck slutligen landat. Från det att hon som 13-åring för första gången uppträdde i färöisk TV har framgångarna avlöst varandra. Det ansedda musikmagasinet MOJO jämför henne med självaste Kate Bush, och hennes unika anslag har berett henne rollen som medkompositör av soundtracket till vikingasagan The Last Kingdom, producerad av Netflix och BBC.

Eivørs senaste album Slør gavs ursprungligen ut 2015, men kom i en engelskspråkig utgåva förra året. Dess gripande ljudbild blandar alt-pop och hypnotiska handtrummade rytmer med nordisk melankoli och beats byggda kring inuiternas mystiska strupsång. Musikens trolska kraft blir helt uppenbar när den framförs live, som under hennes utsålda debutturné i England förra året.

-Liveshowen är min grej, konstaterar Eivør, som nu färdigställer sitt kommande album. Låtarna får verkligen liv när jag kan studsa dem mot en publik, och jag älskar att blicka ut och se hipsters, mormödrar, gothkids och hårdrockare utan skiljeväggar emellan. Jag tror att det blir möjligt eftersom jag inte försöker skapa något som riktar sig mot någon särskild grupp. Jag strävar bara efter att göra musiken som jag själv längtar efter att höra – någonting som för mig går rakt in i kärnan av hur det känns att vara människa i den här världen.